Syfte
Projektets syfte var att undersöka det tidsgeografiska synsättets globala spridning utifrån frågeställningarna: Hur har tidsgeografin utvecklats sedan den presenterades? Vilka forskningsinriktningar har integrerat synsättet i sina undersökningar? Har tidsgeografin varit en tillfällig teoretisk modefluga eller fungerar den fortfarande som inspirationskälla i olika ämnen och i olika delar av världen?
Tidsgeografi är ett teoretiskt synsätt inom kulturgeografin som utvecklades av professor Torsten Hägerstrand och hans forskargrupp under andra halvan av 1900-talet. I slutet av 1960-talet finansierade Riksbankens Jubileumsfond ”Urbaniseringsprocessen”, ett stort tvärvetenskapligt forskningsprojekt där Hägerstrand ledde ett av delprojekten. Därigenom fick han möjlighet att anställa forskningsassistenter som gjorde viktiga empiriska och teoretiska bidrag till tidsgeografins utveckling. Synsättet spreds internationellt genom Hägerstrands artikel ”What about people in regional science” (Papers of the Regional Science Association 1970, XXIV, 7-21). Hägerstrand fortsatte aktivt att publicera fram till sin död 2004.
Bakom tidsgeografin ligger en föreställning om vikten av att se mänsklig verksamhet i sitt ekologiska sammanhang och att visa på dess konsekvenser för jordens ändliga resurser. Tidrumsliga kopplingar mellan mänsklig aktivitet och resursanvändning är fundamentala. Det verbala språket saknar lämpliga begrepp för att problematisera sådana kopplingar och det tidsgeografiska notationssystemet är ett komplement. Notationssystemet visualiserar och ger insikter i sådana företeelser och kopplingar som människor har svårt att uppfatta eller bara tycker är självklara. Det beror på att man bara kan agera just nu och att handlingsmöjligheterna begränsas av kapacitets-, auktoritets- och kopplingsrestriktioner. Restriktionerna kan i viss mån påverkas genom planering och strategisk framförhållning, exempelvis genom fysiska samhällsstrukturer såsom byggnader och infrastruktur.
Tre viktiga resultat
1. Tidsgeografins inflytande i Kina och Japan är större än väntat. Där publicerar forskarna huvudsakligen på kinesiska respektive japanska, vilket gör det svårt för de flesta västerlänningar att få tillgång till resultaten. Tack vare projektet fick jag möjlighet att besöka forskare i dessa båda länder vilket gav god inblick i hur de använder tidsgeografi. Forskningen handlar framför allt om samhällsorganisation och samhällsplanering: lokaliseringen av arbetsplatser, bostäder, service och kollektivtrafik relaterat till arbetstider och tidtabeller. I Japan skapas kopplingsrestriktioner som följd av begränsad koordinering mellan dessa funktioner vilket omöjliggör för kvinnor att förena karriär i arbetslivet med föräldraskap. Forskarnas försök att lyfta fram denna problematik för beslutsfattare motverkas av en auktoritetsbunden samhällskultur. Japanska forskare har också forskat om balansen mellan mänsklig verksamhet och användning av naturresurser. Liknande forskning har jag inte sett mycket av på andra håll i världen. I Kina har tidsgeografin en plats i forskningen kring samhällets stora transformation i marknadsorienterad riktning. Resultatet av snabb urbanisering utan hänsyn till lokalisering av arbete och service i förhållande till bostadsområden blir att arbetsresorna i mångmiljonstäderna kräver en oproportionerligt stor del av dygnets vakna tid. Här kan tidsgeografiska forskare att bidra till utvecklingen av förutsättningar för ett gott vardagsliv i den omfattande urbaniseringsprocess som Kina genomgår.
2. Tidsgeografin har ett relativt stort inflytande inom vårdvetenskapen arbetsterapi, occupational science. Grundsynen inom arbetsterapi bottnar i människan som en odelbar helhet och det är ett fundament också inom tidsgeografin. Den speciella tidsgeografiska dagboksmetoden har gett forskare inom arbetsterapi, och även fysioterapi, ett verktyg som stämmer överens med det förhållningssätt som deras professioner kräver: att ta utgångspunkt i den enskilda människans vardag, hennes egna projekt och önskemål om förändringar, i behandlingssituationer. Människor som har använt den tidsgeografiska dagboken som bas för beskrivning av sin egen vardag menar att åtgärderna verkligen känns förankrade i de egna behoven och önskemålen. Uttalande som ”För första gången känner jag igen min vardag i samband med vården” är återkommande. Den internationella spridningen av den tidsgeografiska dagboksmetoden gäller framför allt Skandinavien och Kanada.
3. Det finns ett stort intresse för såväl teoretisk fördjupning som begreppsutveckling inom tidsgeografin, men samtidigt finns en stor försiktighet i att delta i en sådan. Internationellt är nyfikenheten på tidsgeografin stor, inte minst rörande dess utveckling i Sverige. Min mening är att alla forskare som använder tidsgeografi kan bidra till synsättets vidareutveckling. Inom transport- och kommunikationsforskning har teknikutvecklingen (datorer, GIS och GPS) spelat stor roll för utvecklingen av tidsgeografiska metoder, främst i USA och Europa. Traditionellt handlar mycket tidsgeografisk forskning om räckvidd och förflyttningsmöjligheter (prisma) och utvecklingen inom detta fält har accelererat i och med teknikutvecklingen och utgår från alltmer komplexa problemställningar.
Nya frågeställningar    
Trots tidsgeografins ekologiska utgångspunkt är dess bidrag till forskning om mänsklig påverkan på jordens ändliga resurser och klimat begränsad. Hur kan tidsgeografin med sina grundantaganden och begrepp bidra till förståelsen av antropocen? Hur kan tidsgeografiskt inspirerad kunskap leda till handling som främjar ekologiskt grundade samhällsorganisationer?
Projektets internationella förankring
Projektets grundidé var att resa till universitet där tidsgeografiskt inspirerad forskning bedrivs. Jag besökte följande länder och universitet: England: Oxford University; Manchester University, Holland: Utrecht University, Norge: NTNU/Trondheim, Kanada: University of Toronto; St Mary’s University/Halifax; McGilll University/Montreal, USA: Ohio State University/Columbus; University of Tennessee/Knoxville; University of Illinois/Urbana-Champaign, Japan: Nagoya University; Tokyo Metropolitan University; Hiroshima Shudo University/Hiroshima; Nihon University/Tokyo; University of Shimane/Hamada, Kina: Peking University/Beijing; East China Normal University/Shanghai, och Nya Zeeland: University of Otago/Dunedin. Jag intervjuade också två av de svenska forskare Hägerstrand rekryterade till sin forskargrupp på 1960-talet.
Intervjuer, föreläsningar och seminarier resulterade i stimulerande diskussioner om tidsgeografins möjligheter och problem. Forskare i alla generationer deltog, från doktorander till professorer emeritus. Forskare som missat ett seminarium tog kontakt och ville diskutera tidsgeografi i sina egna studier. Många vill närma sig tidsgeografin men är osäkra på hur de bör göra.
Jag arrangerade The 2nd International Time-Geography Conference 2016 med ett 60-tal deltagare. Nästa internationella tidsgeografiska konferens hålls 2018 vid Peking University, Beijing.
Tillsammans med professor Yanwei Chai, Peking University, fick jag ett anslag från STINT som ska främja utbyte mellan Kina och Sverige med syfte att utveckla tidsgeografi inom urban planning: Chinese – Swedish co-production of research and education in urban planning with the Time-Geography approach. Projektet pågår till 2019.
Forskningsinformation utanför vetenskapssamhället
Jag har inte prioriterat forskningsinformation utanför vetenskapssamhället. Det enda som kan liknas vid detta en keynote presentation vid konferensen Energy Cultures i Wellington, Nya Zeeland. Målgruppen var energibranschen och forskare. Tidsgeografi användes för att betona vikten av att beakta alla hushållsmedlemmar när energisparande i hushållssektorn diskuteras eftersom det inte bara är den person som mottar elräkningen som använder energi. Teoretiskt baseras detta på den odelbara individen och begreppet kopplingsrestriktioner. Föredraget gav upphov till diskussioner med lokala energirådgivare.
Projektets två viktigaste publikationer samt resonemang kring dem
Hittills har projektet resulterat i en accepterad publikation: Ellegård, Kajsa. “Time Geography.” In Oxford Bibliographies in Geography. Ed. Barney Warf. New York: Oxford University Press, forthcoming. Bidraget ger en översiktlig introduktion till tidsgeografin som synsätt, dess teoretiska grunder och ursprung. Utifrån drygt 100 referenser presenteras sedan ett antal tillämpningsområden, kritik av tidsgeografin och reflektioner över dess framtid.
Utöver denna publikation pågår arbetet med två böcker. Dels en antologi (Ellegård, Kajsa, editor. Time-geography in the global context – an anthology. Routledge, forthcoming) med bidrag från flera av de forskare som jag mött under mina resor inom projektet. Dels en monografi (Ellegård, Kajsa. Time-geography – an ecological approach facing now as the constant transformation of future into past. Routledge, forthcoming) där jag presenterar det tidsgeografiska synsättet utifrån mina erfarenheter som forskare med tidsgeografi som inspirationskälla och som medlem i Hägerstrands forskargrupp ifrån mitten av 1970-talet och framöver. Det sker mot bakgrund av resultat som vunnits under projektet.
Projektets publiceringsstrategi
Skrifterna ska inspirera nya generationer forskare att använda och utveckla det tidsgeografiska synsättet:
Bidraget till Oxford Bibliographies in Geography ger en introduktion till tidsgeografi som förhoppningsvis gör läsaren nyfiken på att gå vidare.
Antologin presenterar aktuell internationell tidsgeografisk forskning inom olika forskningsområden genom nyskrivna bidrag av flera etablerade forskare.
Monografin ger en samlad bild av det tidsgeografiska synsättet, dess begrepp och metoder samt dess utveckling och spridning.