VARDAGLIGT SKRIVANDE I VÄSTERBOTTEN UNDER SENT 1800-TAL. ETT EDITIONSPROJEKT MED BONDEDAGBÖCKER OCH VISBÖCKER

1. PROJEKTETS SYFTE OCH FORSKNINGSOMRÅDET SOCIAL SKRIFTHISTORIA
Utgivningsprojektet har syftat till att publicera en kritisk utgåva av dagböcker och visböcker från gården Anten-Ors i norra Västerbotten. Utgåvan vänder sig både till vetenskapssamhället och den intresserade allmänheten. Texterna är skrivna mellan 1878–1901 och är ett tydligt exempel på vardagligt skrivande i agrar miljö (260 manuskriptsidor). Textutgåvan placerar sig innanför det internationella forskningsområdet social skrifthistoria (the social history of literacy) som studerar skriftens användning i samhället och dess sociala spridning. Inom området studeras till exempel enskilda skriftpraktiker, skriftteknologier, distribution av läs- skrivkompetens och skriftsponsorer inom både vardagliga och mer institutionella domäner. Under de senaste åren har fältet utvecklats i Norden och övriga Europa, men är ännu outvecklat på svenskt område. Forskningsområdet social skrifthistoria har kopplingar till “the new history from below” där enskilda individers erfarenheter av sociala förändringar lyfts fram, och där “vanliga människor” betraktas som aktörer i historiska skeenden. Den tidsperiod som vanligen studeras är det långa 1800-talet, under vilket alfabetiseringsprocesser genomfördes i Västvärlden som ledde till en utbredd läs- och skrivkompetens. De flesta språkbrukare hade därmed nödvändig skriftkompetens för att kunna delta i vardagliga skriftpraktiker som dagboksskrivande och skrivande i visböcker. Fokus i social skrifthistoria är specifikt på skrivande aktiviteter, eftersom de till skillnad från läsande aktiviteter beforskats i liten utsträckning.

2. UTGÅVANS OMFÅNG OCH INNEHÅLL
Dagbokstexterna är skrivna på en blandning mellan dialekt och riksspråk. För att göra utgåvan tillgänglig har vi därför valt att även publicera en översättning till dagens standardsvenska. Under arbetet med redigeringen har utgåvans omfång vuxit betydligt – från planerade 400 sidor till dryga 600 sidor. Detta kan förklaras dels med att återgivningen av dagbokstexterna blivit mer utrymmeskrävande än väntat, dels med att vi både har breddat och fördjupat kontextualiseringen av texterna genom att ha lyckats identifiera nästan samtliga personer och platser som omnämns. Den omfångsrika notapparaten (ca 1500) rymmer både personuppgifter, ortnamn och ordförklaringar. Därtill har vi utarbetat 13 stamtavlor för släktingar till husfolket på gården Anten-Ors (ca 300 personer) och utarbetat historiska kartor över både byn och närområdet. Texterna kontextualiseras också i utgåvans inledande kapitel. Här presenteras byns historia och skeenden och händelser i dagboken sätts in i ett historiskt och socialt sammanhang, där exempelvis jordbrukets och skogsbrukets förutsättningar presenteras och den lokala seden med nattfrierier förklaras. Varje enskilt dagboksår inleds dessutom med en sammanfattande text och en konstnärlig gestaltning av årets händelser. Volymen kommer också att innehålla en cd där utvalda delar av dagboksanteckningarna är inlästa på dialekt (totalt 55 minuter). Volymen innehåller också tre visböcker som återges i både renskrift och i översättning. I visböckerna finns dels väl belagda vistexter, dels helt unika vistexter. Samtliga visor ges en kortfattad presentation och kontextualiseras där så är möjligt. Trots att skrivande i visböcker var en mycket vanlig skriftpraktik i Sverige under det sena 1800-talet, och under tidigt 1900-tal, så är detta de första visböcker som publiceras i sin helhet från denna tid. Visböckerna har ett stort värde både för språkvetare och för musiketnologer.

Utgåvan består av följande kapitel:  
 1. Anten-Ors gård i Kågeträsk (40 sidor)
2. Vardagligt skrivande under 1800-talet (20 sidor)
3. Ederingsprinciper (10 sidor)
4. Dagboksanteckningar med översättning till dagens svenska (430 sidor)
5. Tre visböcker (100 sidor)
6. Register (15 sidor)

3. PROJEKTETS ORGANISATION OCH FINANSIERING
I projektet deltar även prof. Lars-Erik Edlund, Umeå universitet, fil. dr Ulf Lundström, Skellefteå museum och fil. mag. Marcus Brännström, Västerviks visarkiv. Deras medverkan har finansierats med andra medel. Vitterhetsakademien har finansierat konstnärliga inslag i volymen: Berättarantikvarie Marianne Folkedotter har läst in urval av dagbokstexten och bildkonstnär Maria Sundström har gestaltat dagbokstexterna i form av teckningar. Biskop emeritus Martin Lönnebo, själv uppvuxen i Kågeträsk, har skrivit förordet till volymen. Kostnaden för sättning och tryckning av utgåvan är täckta genom ett generöst bidrag från Kungl. Gustav Adolfs Akademien. Utgåvan kommer också att publiceras i en av akademiens skriftserier. Eftersom kontextualiseringen av texternas innehåll utvidgats, och redigeringsarbetet därmed tagit längre tid i anspråk, har publiceringen fördröjts något. Enligt nuvarande tidsplan kommer utgåvan att lämnas för sättning under senare delen av 2016. I samband med att utgåvan publiceras kommer lanseringen av boken att ske i nära samverkan med lokalforskare och andra aktörer i Skellefteområdet, så att boken ska nå ut till en så bred publik som möjligt. Ett symposium kring vardagligt skrivande planeras också tillsammans med Kungl. Gustav Adolfs Akademien i anledning av bokens publicering. Utgivningsprojektet har presenterats och diskuterats vid ett symposium i Uppsala den 14–15 mars 2016: ”Svenska Kulturmöten”, också det i Gustav Adolfs Akademiens regi. Föredraget hade titeln: ”Vi satt och knä. Mötet mellan dialekt och skriftspråk i en folklig dagbok från sent 1800-tal.” Här problematiserades det språkliga kulturmöte som äger rum i dagböckerna och visböckerna, i mötet mellan den lokala talade dialekten och det nationella standardiserade skriftspråket.

4. VETENSKAPLIGT VÄRDE
Denna kritiska utgåva av vardagligt skrivande i Sverige har stort vetenskapligt värde för studier där frågor om språknormer, identitet och modernisering aktualiseras. Utgåvan kommer att ligga till underlag för framtida projektansökningar inom social skrifthistoria. Svensk språkhistoria har traditionellt gett en beskrivning av det tryckta skriftspråket. Ett studium av de handskrivna texterna kan ge en kompletterande bild av befintliga språkhistoriska beskrivningar av det sena 1800-talet ur den enskilde språkbrukarens perspektiv ”from below”. Utvecklingsbara frågeställningar länkar både till skrifthistoria och språkpolitik. Det svenska skriftspråket var under 1800-talet standardiserat. Vi vet dock mycket lite om hur det normerade skriftspråket tillämpades bland språkbrukare i allmänhet. Utgåvan ger en möjlighet att studera: I vilken utsträckning var det normerade skriftspråket implementerat/tillämpat i människors vardagliga skrivande? Denna fråga kan också knytas till språkbrukarnas identifikation med den lokala dialekten eller det nationella skriftspråket: Bidrog det vardagliga skrivandet till att stärka individers lokala språkliga identitet eller stärktes också den nationella språkliga identiteten genom skrivandet?

5. PROJEKTETS INTERNATIONELLA FÖRANKRING
Under mitt RJ sabbatical-år har jag genom en inbjudan från prof. Taru Nordlund haft möjlighet att vistas vid ”Finska, finskugriska och nordiska institutionen” vid Helsingfors universitet en månad totalt. Jag samarbetade där med prof. Nordlund som har en omfattande erfarenhet inom området social skrifthistoria och har ansvarat för flera projekt. Min pågående forskning har en stark internationell förankring inom området social skrifthistoria vilket bland annat blir tydligt i den internationella konferensvolym som publiceras i maj 2016, för vilken jag är huvudredaktör: ”Reading and Writing from Below. Exploring the Margins of Modernity” (Vardagligt skriftbruk 4/Northern Studies Monographs 4).