Representation, makt och normer. Intersektionella perspektiv på Hyresgästföreningens arbete 1
Hyresgästföreningen har uppmärksammat att allt färre medlemmar vill ställa upp i organisationens förtroendevalda styrelser. Det finns idag en missrepresentation mellan medlemsbasen och organisationens ledning i termer av mångfald. Detta riskerar att på sikt försvåra organisationens demokratiska ledarskap. Detta projekt samverkar med Hyresgästföreningens pågående strategiska framtidsarbete.
I forskningen undersöks relationen mellan representation, makt och normer i Hyresgästföreningens styrelsearbete och valberedningsuppdrag på regional nivå. Vilka normer kring kön, ålder, klass och etnicitet påverkar rekrytering och val av förtroendeposter? Hur har professionaliseringen av organisationen förändrat styrelsearbetet? Vilken kunskap förväntas styrelsemedlemmar ha med sig och vilken kunskap bedöms som mindre viktig?
Projektets första fas är en kvalitativ intervjustudie med styrelsemedlemmar och valberedning på regionnivå. Resultatet av den studien används sedan i fas två. Det är en interaktiv fas där regionordföranden från hela Sverige träffas i workshopformat och tillsammans med forskaren diskuterar regionstyrelsernas arbete ur ett normkritiskt perspektiv. Den interaktiva forskningsansatsen utmanar uppdelningen mellan teori och praktik och förstärker möjligheten att skapa verktyg som är användbara i organisationens praktiska arbete. De teorier som influerar projektet kommer från feministisk teori, intersektionalitetsteori och normkritiska teorier.
I forskningen undersöks relationen mellan representation, makt och normer i Hyresgästföreningens styrelsearbete och valberedningsuppdrag på regional nivå. Vilka normer kring kön, ålder, klass och etnicitet påverkar rekrytering och val av förtroendeposter? Hur har professionaliseringen av organisationen förändrat styrelsearbetet? Vilken kunskap förväntas styrelsemedlemmar ha med sig och vilken kunskap bedöms som mindre viktig?
Projektets första fas är en kvalitativ intervjustudie med styrelsemedlemmar och valberedning på regionnivå. Resultatet av den studien används sedan i fas två. Det är en interaktiv fas där regionordföranden från hela Sverige träffas i workshopformat och tillsammans med forskaren diskuterar regionstyrelsernas arbete ur ett normkritiskt perspektiv. Den interaktiva forskningsansatsen utmanar uppdelningen mellan teori och praktik och förstärker möjligheten att skapa verktyg som är användbara i organisationens praktiska arbete. De teorier som influerar projektet kommer från feministisk teori, intersektionalitetsteori och normkritiska teorier.
Slutredovisning
Inom civilsamhällsforskningen har man talat om ett förändrat intresse för frivilligarbete i folkrörelserna sedan 1990-talet. Även om människors frivilliginsatser inte har minskat överlag så har engagemanget förändrats inom folkrörelserna, exempelvis att de redan involverade började engagera sig mer intensivt medan antalet passiva medlemmar ökar. Projektet ”Representation, makt och normer: Intersektionella perspektiv på Hyresgästföreningen” undersöker inte kvantiteten av förtroendevalda och engagerade medlemmar utan snarare vilka som inkluderas och varför vissa grupper exkluderas. Problemställningar som organisationen själva definierat rörde å ena sidan problemet med att allt färre medlemmar engagerar sig som förtroendevalda i Hyresgästföreningen och vad det har för konsekvenser för den interna demokratin i organisationen. Å andra sidan på vilket sätt representation och mångfald påverkar frågor kring demokrati, ledarskap och legitimitet för Hyresgästföreningen. Jag valde att 1) undersöka på vilket sätt mångfaldsbegreppet tolkades och operationaliserades i organisationens förändringsarbete, 2) ha ett brett perspektiv på representation och mångfald, där relevanta sociala kategorier utforskades både var för sig och i samverkan med varandra i linje med intersektionell teori, 3) lägga mitt fokus på hur intersektioner formar normativa positioner och arbetssätt bland de förtroendevalda styrelserna och 4) undersöka på vilket sätt interna normer verkar exkluderande för sociala grupper som inte har en stark representation i organisationens förtroendemannaled.
Civilsamhällsforskaren Lisa Kings visar hur civilsamhällets etablerade organisationer har allra svårast att inkludera och engagera två grupper, ”ungdomar, och då särskilt unga män, samt invånare med utländsk bakgrund” (Kings 2013, sid 23). Kings rapport avslutas med uppmaningen till föreningslivet att ”Föreningar bör genom kritisk granskning och självrannsakan lägga stor vikt vid att uppmärksamma exkluderande mekanismer inom den egna organisationen” (Kings 2013, sid 53). Det är från denna tanke som följande projekt hämtat sin styrfart.
Mitt empiriska material är inhämtat under en tvåårsperiod, genom gruppintervjuer och individuella intervjuer med förtroendevalda och anställda i organisationens nio regioner. Fokus har legat på förtroendevalda regionstyrelser, ordföranden och valberedningar. Förutom intervjumaterialet bygger analyserna också på interna organisationsrapporter, statistik och policydokument, deltagande observationer på interna konferenser och utbildningar samt en interaktiv workshopserie med den grupp av personer som hade regionordförandeposter under insamlingsperioden. Projektet utgick ifrån en interaktiv forskningsansats. Det innebär här att deltagare – både förtroendevalda och anställda i organisationen – har haft möjlighet att diskutera och ge feedback på forskningsfrågor, metoder och preliminära analyser. Det betyder också att jag som forskare har varit med och påverkat processerna som lett fram till materialet som analyseras, exempelvis vissa policydokument. I denna mening har forskningsprocessen varit i konstant samverkan mellan tidigare forskning, kritiska teorier och det praktiska arbete som genomförts i organisationen.
Tidigt i projektet identifierades ett etiskt dilemma som berörde min roll som simultant kritiskt granskande forskare och kollega till personer vars arbete jag undersökte. Jag har löpande varit noga med att hålla isär formella intervjuer och personliga vittnesmål som givits mig i förtroende. Vid några tillfällen har jag, efter förtroendefyllda samtal, bett personen att ställa upp i en formell intervju för att kunna bekräfta det som sagts, i andra tillfällen har jag skrivit ned det jag fått veta och återkopplat till personen och bett om tillåtelse att använda citaten i mina analyser.
Empiriskt har jag kunnat påvisa kopplingar mellan sociologisk representativitet inom valbara styrelser (vilka personer och grupper som blir invalda och stannar kvar i styrelsearbetet), normer inom organisationskulturen (beteenden, attityder, språk, tysta överenskommelser, organisering av arbetet) och omedveten exkludering av minoritetsgrupper. Mitt material visar komplexiteten i förändringsvilja och förändringsmotstånd. Genom att anlägga ett normkritiskt perspektiv, det vill säga undersöka de som ingår i normen och hur de på olika sätt gör anspråk på att behålla makten i organisationen, har jag kunnat synliggöra att svårigheterna med breddad representation inte bara handlar om enskilda aktörers motstånd utan om organisatoriska förutsättningar och organisationskultur. Genom ett intersektionellt normkritiskt perspektiv visar jag hur makt inom organisationen både samspelar med det omgivande samhällets hegemoniska makt, och samtidigt skapar alternativa möjligheter till maktpositioner. Hyresgästföreningen är ett exempel där vita äldre kvinnor från arbetarklassen har haft möjlighet att både få och behålla makt, dock efter decennier av kamp om utrymme i relation till vita män från arbetarklassen. Genom organisationens ambition om att få in både yngre personer och personer med utländsk bakgrund hotas maktpositionerna och en kamp om utrymme aktiveras.
Min teoretiska ingång i projektet grundar sig i intersektionell teori, det vill säga hur olika maktordningar samverkar både strukturellt och på individnivå. Utgångspunkten var att undersöka vilka sociala kategorier som var relevanta, med utgångspunkt i genus, etnicitet, och ålder, men också vara öppen för att även andra variabler kunde visa sig vara centrala. Det visade sig snabbt att organisationen var mest intresserad av att förstå normer som berör etnicitet och ålder, eftersom majoriteten av de förtroendevalda är vita svenskfödda över 60 år. Det blev nödvändigt att inkludera att klassperspektiv som innefattade materiella villkor, utbildning och socialt kapital. Dessutom räckte inte etnicitet som variabel för att förstå på vilka sätt också svenskar som inte är vita exkluderas, varpå utvecklingen av rasifieringsbegreppet har varit nödvändigt. Intersektionella studier visar ofta hur maktordningar samverkar för att i multipel mening underordna eller överordna vissa grupper, jämfört exempelvis svarta, invandrade kvinnor i låglöneyrken ställt mot vita, svenska män i höglöneyrken.
Jag har velat förstå intersektionalitet genom komplexiteten av maktordningar där etnicitet, rasifiering, klass, genus och ålder inte bara under- och överordnar grupper ställt mot varandra, utan snarare hur makt över rummet, makt över besluten och makt genom retoriska figurer ständigt är en dynamisk förhandling mellan olika underordnade grupper. Genom mitt material har jag kunnat bidra med teoretiska reflektioner om intersektionell komplexitet (jfr Nash 2008). För att förstå hur dessa processer tar sig uttryck inom organisationen har det varit nödvändigt att koppla klassaspekter till kritiska vithetsteoretiska begrepp som ”white ignorance” (Mills 2017, Swan 2017), ”white privilege” (Bergo 2015), ”white flight” (Kye 2018) och ”white tears” (Srivastava 2006). Det har synliggjort mönster i det passiva motståndet som finns inom organisationen trots den officiella hållningen till mångfaldsarbete och breddad representation.
Forskningsprojektet sista viktiga bidrag är en metodologisk reflektion kring min egen situerade roll (jfr Haraway 1988) svart feministisk forskare inom en organisation som präglas av vithets- och arbetarklassnormer men som säger sig vilja arbeta med mångfald. Genom att återupptäcka begrepp från svart feministisk metodologi och autoetnografi kunde jag följa och spåra händelser i forskningsprocessen som påverkade resultaten (jfr Collins 1986, Griffin 2012). Det är otvetydigt att det spelar roll vem som utför kvalitativ forskning och att min specifika utgångspunkt både öppnade upp och försvårade vissa möten i empiriinsamlingen. Eftersom materialet i denna del bestod av egna fältanteckningar och observationer från ett perspektiv som inte efterfrågats av den undersökta organisationen fick jag också en fördjupad möjlighet att reflektera kring etiska förhållningssätt kring materialinsamling och publiceringsstrategier.
Forskningsresultaten har spridits löpande under projektets gång både inom och utanför akademiska sammanhang. Eftersom projektet har haft en interaktiv forskningsansats har det varit nödvändigt att dela med sig av preliminära analyser och resultat för anställda och aktiva inom Hyresgästföreningen. Projektet har resulterat i en omfattande organisationsrapport till Hyresgästföreningen och samtal förs kring hur resultaten ska spridas vidare inom ramen för organisationens verksamhet.
Genom föreläsningar, workshops och andra utbildningsinsatser har jag medverkat och talat vid ca 20 sammanhang där olika civilsamhällsorganisationer, inklusive Hyresgästföreningen, arrangerat konferenser, kurser, nätverksträffar, personaldagar etc.
I akademiska sammanhang har jag deltagit i forskargruppens för civilsamhällsforskning på Ersta-Sköndals seminarium och presenterat forskningsresultat på CEMFOR vid Uppsala universitet, konferensen G16 (Nationell genusvetenskaplig konferens) samt på Advanced Seminar for Gender Studies vid Södertörns högskola och på Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet.
Den tydligaste insatsen där flera aktörer verkligen samverkat har varit på konferensen Folk och Kultur där Riksteatern bjöd in mig för att tala om min forskning under temat ”Walk the talk: Hur kan uppdraget om mångfald omsättas i praktik?”. Där deltog forskare, förtroendevalda och anställda från kommuner och civilsamhällsorganisationer i samtal om inkludering i civilsamhället. Slutligen pågår ett nytt projekt tillsammans med Kulturhuset Stadsteatern där jag ingår i en grupp forskare och dramaturger för att ta fram en föreställning som handlar om demokratiprocesser, föreningsliv och mångfald.
Civilsamhällsforskaren Lisa Kings visar hur civilsamhällets etablerade organisationer har allra svårast att inkludera och engagera två grupper, ”ungdomar, och då särskilt unga män, samt invånare med utländsk bakgrund” (Kings 2013, sid 23). Kings rapport avslutas med uppmaningen till föreningslivet att ”Föreningar bör genom kritisk granskning och självrannsakan lägga stor vikt vid att uppmärksamma exkluderande mekanismer inom den egna organisationen” (Kings 2013, sid 53). Det är från denna tanke som följande projekt hämtat sin styrfart.
Mitt empiriska material är inhämtat under en tvåårsperiod, genom gruppintervjuer och individuella intervjuer med förtroendevalda och anställda i organisationens nio regioner. Fokus har legat på förtroendevalda regionstyrelser, ordföranden och valberedningar. Förutom intervjumaterialet bygger analyserna också på interna organisationsrapporter, statistik och policydokument, deltagande observationer på interna konferenser och utbildningar samt en interaktiv workshopserie med den grupp av personer som hade regionordförandeposter under insamlingsperioden. Projektet utgick ifrån en interaktiv forskningsansats. Det innebär här att deltagare – både förtroendevalda och anställda i organisationen – har haft möjlighet att diskutera och ge feedback på forskningsfrågor, metoder och preliminära analyser. Det betyder också att jag som forskare har varit med och påverkat processerna som lett fram till materialet som analyseras, exempelvis vissa policydokument. I denna mening har forskningsprocessen varit i konstant samverkan mellan tidigare forskning, kritiska teorier och det praktiska arbete som genomförts i organisationen.
Tidigt i projektet identifierades ett etiskt dilemma som berörde min roll som simultant kritiskt granskande forskare och kollega till personer vars arbete jag undersökte. Jag har löpande varit noga med att hålla isär formella intervjuer och personliga vittnesmål som givits mig i förtroende. Vid några tillfällen har jag, efter förtroendefyllda samtal, bett personen att ställa upp i en formell intervju för att kunna bekräfta det som sagts, i andra tillfällen har jag skrivit ned det jag fått veta och återkopplat till personen och bett om tillåtelse att använda citaten i mina analyser.
Empiriskt har jag kunnat påvisa kopplingar mellan sociologisk representativitet inom valbara styrelser (vilka personer och grupper som blir invalda och stannar kvar i styrelsearbetet), normer inom organisationskulturen (beteenden, attityder, språk, tysta överenskommelser, organisering av arbetet) och omedveten exkludering av minoritetsgrupper. Mitt material visar komplexiteten i förändringsvilja och förändringsmotstånd. Genom att anlägga ett normkritiskt perspektiv, det vill säga undersöka de som ingår i normen och hur de på olika sätt gör anspråk på att behålla makten i organisationen, har jag kunnat synliggöra att svårigheterna med breddad representation inte bara handlar om enskilda aktörers motstånd utan om organisatoriska förutsättningar och organisationskultur. Genom ett intersektionellt normkritiskt perspektiv visar jag hur makt inom organisationen både samspelar med det omgivande samhällets hegemoniska makt, och samtidigt skapar alternativa möjligheter till maktpositioner. Hyresgästföreningen är ett exempel där vita äldre kvinnor från arbetarklassen har haft möjlighet att både få och behålla makt, dock efter decennier av kamp om utrymme i relation till vita män från arbetarklassen. Genom organisationens ambition om att få in både yngre personer och personer med utländsk bakgrund hotas maktpositionerna och en kamp om utrymme aktiveras.
Min teoretiska ingång i projektet grundar sig i intersektionell teori, det vill säga hur olika maktordningar samverkar både strukturellt och på individnivå. Utgångspunkten var att undersöka vilka sociala kategorier som var relevanta, med utgångspunkt i genus, etnicitet, och ålder, men också vara öppen för att även andra variabler kunde visa sig vara centrala. Det visade sig snabbt att organisationen var mest intresserad av att förstå normer som berör etnicitet och ålder, eftersom majoriteten av de förtroendevalda är vita svenskfödda över 60 år. Det blev nödvändigt att inkludera att klassperspektiv som innefattade materiella villkor, utbildning och socialt kapital. Dessutom räckte inte etnicitet som variabel för att förstå på vilka sätt också svenskar som inte är vita exkluderas, varpå utvecklingen av rasifieringsbegreppet har varit nödvändigt. Intersektionella studier visar ofta hur maktordningar samverkar för att i multipel mening underordna eller överordna vissa grupper, jämfört exempelvis svarta, invandrade kvinnor i låglöneyrken ställt mot vita, svenska män i höglöneyrken.
Jag har velat förstå intersektionalitet genom komplexiteten av maktordningar där etnicitet, rasifiering, klass, genus och ålder inte bara under- och överordnar grupper ställt mot varandra, utan snarare hur makt över rummet, makt över besluten och makt genom retoriska figurer ständigt är en dynamisk förhandling mellan olika underordnade grupper. Genom mitt material har jag kunnat bidra med teoretiska reflektioner om intersektionell komplexitet (jfr Nash 2008). För att förstå hur dessa processer tar sig uttryck inom organisationen har det varit nödvändigt att koppla klassaspekter till kritiska vithetsteoretiska begrepp som ”white ignorance” (Mills 2017, Swan 2017), ”white privilege” (Bergo 2015), ”white flight” (Kye 2018) och ”white tears” (Srivastava 2006). Det har synliggjort mönster i det passiva motståndet som finns inom organisationen trots den officiella hållningen till mångfaldsarbete och breddad representation.
Forskningsprojektet sista viktiga bidrag är en metodologisk reflektion kring min egen situerade roll (jfr Haraway 1988) svart feministisk forskare inom en organisation som präglas av vithets- och arbetarklassnormer men som säger sig vilja arbeta med mångfald. Genom att återupptäcka begrepp från svart feministisk metodologi och autoetnografi kunde jag följa och spåra händelser i forskningsprocessen som påverkade resultaten (jfr Collins 1986, Griffin 2012). Det är otvetydigt att det spelar roll vem som utför kvalitativ forskning och att min specifika utgångspunkt både öppnade upp och försvårade vissa möten i empiriinsamlingen. Eftersom materialet i denna del bestod av egna fältanteckningar och observationer från ett perspektiv som inte efterfrågats av den undersökta organisationen fick jag också en fördjupad möjlighet att reflektera kring etiska förhållningssätt kring materialinsamling och publiceringsstrategier.
Forskningsresultaten har spridits löpande under projektets gång både inom och utanför akademiska sammanhang. Eftersom projektet har haft en interaktiv forskningsansats har det varit nödvändigt att dela med sig av preliminära analyser och resultat för anställda och aktiva inom Hyresgästföreningen. Projektet har resulterat i en omfattande organisationsrapport till Hyresgästföreningen och samtal förs kring hur resultaten ska spridas vidare inom ramen för organisationens verksamhet.
Genom föreläsningar, workshops och andra utbildningsinsatser har jag medverkat och talat vid ca 20 sammanhang där olika civilsamhällsorganisationer, inklusive Hyresgästföreningen, arrangerat konferenser, kurser, nätverksträffar, personaldagar etc.
I akademiska sammanhang har jag deltagit i forskargruppens för civilsamhällsforskning på Ersta-Sköndals seminarium och presenterat forskningsresultat på CEMFOR vid Uppsala universitet, konferensen G16 (Nationell genusvetenskaplig konferens) samt på Advanced Seminar for Gender Studies vid Södertörns högskola och på Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet.
Den tydligaste insatsen där flera aktörer verkligen samverkat har varit på konferensen Folk och Kultur där Riksteatern bjöd in mig för att tala om min forskning under temat ”Walk the talk: Hur kan uppdraget om mångfald omsättas i praktik?”. Där deltog forskare, förtroendevalda och anställda från kommuner och civilsamhällsorganisationer i samtal om inkludering i civilsamhället. Slutligen pågår ett nytt projekt tillsammans med Kulturhuset Stadsteatern där jag ingår i en grupp forskare och dramaturger för att ta fram en föreställning som handlar om demokratiprocesser, föreningsliv och mångfald.