Michelangelos Yttersta domen och firandet av tenebrae i Sixtinska kapellet
Syftet med studien är att presentera en nytolkning av Michelangelos målning Yttersta domen (1535-1541) i Sixtinska kapellet. Målningen har flera särdrag som blivit till föremål för skilda tolkningar. Formatet är närmast kolossalt och saknar dessutom ramverk eller tydlig rumslighet. De många figurerna framträder mestadels som svävande fritt i luften, virvlande mot den djupblå bakgrunden. Kompositionen har inte heller den vanliga uppdelningen med de välsignade på ena sidan och de fördömda på den andra. Istället tycks den indelad i horisontella zoner, med symboler för Passionen högst upp, den återvändande Kristus i mitten samt, längst ned, de döda som reser sig ur sina gravar och färden över dödsrikets flod. En ovanlig detalj i det här sammanhanget är den lilla grottan alldeles ovanför altaret, som saknar motsvarighet i andra skildringar av motivet. I den här studien förstås dessa särdrag som ett resultat av de liturgiska sammanhang innanför vilka målningen hör hemma. Framför allt förstås den i relation till firandet av tenebrae under påskveckan i Sixtinska kapellet. Dessutom kommer frågan om hur målningen användes och gestaltades under andra delar av kyrkoåret att undersökas, liksom relationen mellan Yttersta domen och den övriga konsten i kapellet. Slutligen är det av intresse att undersöka målningens ställning inom den autonoma estetiken.
Peter Gillgren, Konstvetenskapliga institutionen, Stockholm universitet
Michelangelos Yttersta domen och firandet av tenebrae i Sixtinska kapellet
2007-2012
Syftet med projektet har varit att undersöka relationen mellan Michelangelos målning Yttersta domen, firandet av tenebrae och sjungandet av psalmen Miserere i Sixtinska kapellet. Projektet har sin upprinnelse i en dikt av Gunnar Wennerberg som livfullt beskriver den suggestiva samverkan mellan konstverket, riten och den framförda musiken vid ett besök i kapellet 1852. En huvudfråga har varit om denna relation går tillbaka till 1500-talet och var en formgivande faktor i utformningen av Michelangelos målning. Till denna fråga fogades ursprungligen också en fråga om den autonoma estetiken och konsthistorieskrivningens förhållande till målningen: Varför har detta och liknande samband mellan konst och musik inte alls diskuterats av den moderna forskningen? Efter hand har frågeställningen kommit att relateras till hela Michelangelos konstnärskap: Vilken är relationen mellan hans konst och de samtida ljudlandskap de kan ha skapats för och hur har konsthistorieskrivningen förhållit sig till dessa frågor?
Projektets ursprungsfråga har kunnat besvaras positivt: Det tycks finnas ett ursprungligt och starkt samband mellan Michelangelos målning och firandet av tenebrae i Sixtinska kapellet. Riten var väl etablerad i kapellet när Michelangelo påbörjade sin målning och framstår som en av de viktigaste händelserna under kyrkoåret. Psalmen Miserere sjöngs i samband med firandet och en modern och kontroversiell version av psalmen komponerades av kapellmästaren Costanzo Festa i slutet av 1510-talet. Denna komposition har legat till grund även för senare versioner, exempelvis Gregorio Allegris välkända stycke från mitten av 1600-talet som Wennerberg hörde när han besökte kapellet. Costanzo Festa och Michelangelo stod i förbindelse med varandra när denne påbörjade uppdraget att måla Yttersta domen 1535, bland annat tonsatte denne en av konstnärens sonetter. Den ljusnedsläckningsrit som hör samman med firandet har en tydlig och specifik verkan på hur målningen uppfattas, inte enbart som ett enda sammanhållet, gigantiskt stycke utan undan för undan allt mer fragmenterad och löst sammansatt av olika delberättelser. Även övrig utsmyckad i kapellet, så som dräkter och tapeter, bidrar till målningens helhetsverkan.
Även i andra av Michelangelos verk finns ett tydligt samband med musik och/eller ljudlandskap. Undersökningen pekar på sådana även vad gäller Medicikapellet i Florens och monumentet över Julius II i Rom (San Pietro in Vincoli). Båda dessa verk tycks tillkomna i nära samverkan med evig bön, själamässor och psalmsång. Den konstnärliga gestaltningen har i flera avseenden påverkats av dessa grundförutsättningar, framför allt vad gäller de övergripande kompositionerna men även i vissa detaljer.
Att konstvetenskapen varit så tyst angående dessa samband låter sig förklaras av flera faktorer. Det har funnit en idé om att god konst står och talar för sig själv, utan stöd av de andra konstarterna, expressiv ljussättning, framförande av musik eller andra efemära sammanhang. Denna tanke formuleras bland annat av Gunnar Wennerberg i den ovan nämnda dikten om Michelangelos Yttersta domen. Till detta kommer praktiska faktorer, så som äldre generationers svårigheter att resa och det starka beroendet av fotografier, vilka lösgjort konstverken från sina ursprungliga kontexter och sammanhang, inte minst de audiska. Studier av historiska ljudlandskap har också över huvud taget varit mycket ovanliga ända fram till vår egen tid.
Ett par vidare frågeställningar har aktualiserats av projektet. Det gäller relationen mellan bildkonst och ljudlandskap under förmodern tid. Å ena sidan de faktiska sambanden mellan konstverken och omgivande, ljudgenererande praktiker och å den andra vilket utfallet skulle bli om vi förstod bilder som föreställningar om ljudlandskap snarare än som illustrationer av texter. Det är möjligt att sådana undersökningar kommer att bli vanligare, nu när vi lever i ett multimedialt snarare än ett i första hand textbaserat medielandskap.
De två viktigaste publikationerna i anslutning till projektet är dels en peer-review granskad artikel i Konsthistorisk tidskrift/Journal of Art History från 2011 (Siting Michelangelo's Last Judgment in a Multimedia Context: Art, Music and Ceremony in the Sistine Chapel) dels ett ännu opublicerat bokmanuskript (The Michelangelo Soundscape: Essay on the Silences of Art History). I artikeln presentera i detalj resultaten gällande relationen mellan Michelangelos målning, firandet av tenebrae i Sixtinska kapellet och Costanzo Festas tonsättning av psalmen Miserere. I bokmanuskriptet disktueras samtliga Michelangelos verk utifrån ett intertextuellt perspektiv med fokus på betraktare, platsspecificitet och ljudlandskap. Det historiografiska perspektivet är också centralt i denna studie. Ett fullständigt råmanus är färdigställt men en lite finputsande återstår innan det blir aktuellt med publicering.
I övrigt har projektet redovisats i form av ytterligare några artiklar, publicerade eller under utgivning, konferens- och seminariedeltagande i Stockholm, Genève och Rom (vid två olika tillfällen) samt i Paris och Köpenhamn (kommande). Även ett antal föreläsningar har hållits kring temat. Ett inslag på vetenskapsradion av har också presenterat forskningsresultaten, vilket i sin tur genererat ett antal förfrågningar från allmänheten.
Publikationer
"Klassicism och antiklassicism i Michelangelos konst", Rom och barocken, Stockholm (in press, ed. Margaretha Rossholm Lagerlöf)
"On the Reception of Michelangelo in Sweden ca. 1850-1950", Art & Nation, Nationalmuseum (in press, ed. Martin Olin).
Performativity and Performance in Baroque Rome, Ashgate Publications 2012. [Edited together with Mårten Snickare.]
“Introduction: By the Tomb of St Genesius”, Performativity and Performance in Baroque Rome, Ashgate Publications 2012 , pp. 1-11. [Together with Mårten Snickare.]
“Una Dolcissima Estasi. Performing The Visitation by Federico Barocci”, Performativity and Performance in Baroque Rome, Ashgate Publications 2012, pp. 157-178.
Siting Federico Barocci and the Renaissance Aesthetic, Ashgate Publications 2011.
“Siting Michelangelo’s Last Judgment in a Multimedia Context. Art Music and Ceremony in the Sistine Chapel”, Konsthistorisk tidskrift 80:2 (2011), pp. 65-89.
”The Lure of Aesthetic Criticism. Caravaggio x 2” Konsthistorisk tidskrift 79 (2010).
”Performativa aspekter på Michelangelos gravmonumnet över Julius II”, Det åskådlig och det bottenlösa, Stockholm 2010, pp. 226-234
Vasarenässansen. Konst och identitet i 1500-talets Sverige, Stockholm 2009.