Projektet handlar om en analys av den före detta KGB-ordföranden Vladimir Semitjastnyjs minnen. Semitjastnyj ledde KGB under perioden 1961-67. Det empiriska materialet grundas på 130 timmars inspelningar av mina egna intervjuer med honom under 1990-talet (1993-1999) samt på studier av arkivdokument som tidigare inte var tillgängliga men som idag kan studeras och hjälpa oss att få ny kunskap om både hans period vid makten, om det sovjetiska kommunistiska systemet som helhet och om Semitjastnyjs sätt att konstruera sin ur ett teoretiskt perspektiv mycket komplicerade livsberättelse.
 
Redan innan jag lämnade min projektansökan visste jag relativt tydligt vad jag ville göra med det nämnda materialet. Däremot utvecklade jag kontinuerligt projektets teoretiska inramning samt förbättrade min tillgång till arkivdokumentation. Arkiven som studerades under projektarbetet var framför allt RGANI och RGASPI i Ryssland, Hoover Archives vid Stanforduniversitetet i USA, det så kallade Mitrokhinarkivet i Cambridge i Storbritannien och KGB-arkivet i Kiev i Ukraina.
 
Projektet genomfördes i tre etapper. Det första målet var att presentera själva projektidén på den internationella nivån och diskutera den med relevanta framstående forskare, vilket ledde till att ett relativt omfattande och väldigt viktigt kontaktnät skapades. Jag fick chansen att presentera projektet vid Stanforduniversitetet i USA (där jag under sommaren 2015 fick ”visiting fellowship”), Humboldtuniversitetet i Berlin, Lomonosovuniversitetet i Moskva, Peking University i Peking i Kina och naturligtvis - vid flera tillfällen – vid mitt eget universitet i Lund, och på olika konferenser som t.ex. BASEES (British Association for Slavonic and East European Studies) i Cambridge i Storbritannien, på en ICCEES (International Council for Central and East European Studies) världskongress i Japan eller i Sydafrika. Samtidigt kunde jag skapa och studera den litteratur jag behövde. Den andra fasen fokuserade på arkivforskningen i de ovannämnda arkiven (och vissa andra arkiv som t.ex. den forna säkerhetspolisens arkiv i Prag i Tjeckien) och utvärderingen av de nya kunskaper som arkiven gav mig. Samtidigt fokuserade jag på att skriva artiklar till vetenskapliga publikationer och presentera och diskutera vissa delslutsatser vid olika konferenser, framför allt (men inte enbart) i Ryssland. Redan relativt tidigt kom jag överens med det amerikanska universitetsförlaget Yale University Press om att den kommande boken kommer att publiceras i en serie som heter Yale-Hoover Series on Authoritarian Regimes. Den tredje fasen består av skrivandet av manuset och den pågår fortfarande. Manuset beräknas bli klart under 2019.
 
Projektets viktigaste resultat – artiklarna, men framför allt boken – kommer att öka kunskaper om de sovjetiska kommunistiska eliternas tänkande under två viktiga perioder av det kalla kriget mellan 1950-talet och 1970-talet – den så kallade avstaliniseringen under Nikita Chrusjtjovs ledning och ”stagnationen” under Brezjnevs ledning som följde efter avstaliniseringen. De bidrar också till den internationella forskningen kring den så kallade ”ideology of chekism” i Sovjetunionen och dagens Ryssland, d.v.s. de aspekter som handlar om frågor kopplade till de sovjetiska och postsovjetiska säkerhetstjänsternas ledares deltagande i den inhemska och internationella storpolitiken. Var går gränsen mellan ”ideology of chekism” och de allmänna politiska ideologierna? Hur påverkas situationen när en politiker blir säkerhetstjänstens högste ledare och när en ”professionell säkerhetstjänsteman” kommer till storpolitiken? Sist men inte minst bidrar projektets resultat till ökade kunskaper om vanliga människors och den sovjetiska kulturella elitens liv och möjligheter i det sovjetiska samhället under Semitjastnyjs tid vid KGB-makten. Det var till exempel då den så kallade sovjetiska dissidentrörelsen startade och då de första böckerna om livet i det så kallade ”Gulagsystemet” publicerades i Sovjetunionen, inklusive Alexander Solzjenitsyns berömda novell En dag i Ivan Denisovitjs liv.
 
Artiklarna som författades under projektperioden omfattar framför allt två områden. För det första handlar det om minnet av stalinismens brott i det postkommunistiska Ryssland, d.v.s. under den period när Vladimir Semitjastnyj reflekterade över sitt liv. Hit hör framför allt två artiklar/bokkapitel, det första med titeln Dying in the Soviet Gulag for Future Glory of Mother Russia? Making ´Patriotic´Sense of the Gulag in Present-Day Russia (detaljer finns nedan) och det andra, skrivet tillsammans med Julie Fedor, med titeln The Butovskii Shooting Range: History of an Unfinished Museum. För det andra handlar det om tre texter som analyserar den sovjetiska utvecklingen under 1950- och 1960-talet och som publicerats på ryska. Deras titlar kan översättas som: 1.) Från ´inhemska emigranter´ till dissidenter: sovjetiska icke-konforma kulturella eliter i andra halvan av 1950-talet och första halvan av 1960-talet. 2.) Makthungriga komsomolfunktionärer? Konflikt mellan politiska generationer i Sovjetunionens kommunistiska ledning i mitten av 1960-talet. 3.) Järn-Felix som ideal bland kalla krigets ´tjeckister´. Felix Dzerzjinskij och den ”snälla” tjeckans kult i perioden för kampen mot ´personlighetskulten´. Förutom de här texterna (som redan publicerats eller accepterats för publicering) har jag skrivit några andra artiklar som fortfarande håller på att bedömas. Jag har även skrivit två recensioner varav den första handlar om en omfattande utgåva av Leonid Brezjnevs dagböcker och anteckningar och den andra (ännu ej publicerad) om en nyutkommen bok som analyserar olika sovjetiska försök att inleda kollektivt styre och deras kollapser.