Den territoriella staten har blivit den självklara utgångspunkten i det moderna statssystemet, men så har det inte alltid varit. Imperier, stadsstater, lösliga handelssammanslutningar och religiösa samfund - många har varit statsbildningarnas former genom historien. Någon gång under så kallade "långa 1800-talet" (ca 1789-1914) vann dock den territoriella staten, såsom vi idag känner den, världsherravälde. Samtidigt skedde en våldsam expansion av statens omfattning och funktioner. Syftet med detta forskningsprogram är att förklara varför så blev fallet, och vad detta fått för konsekvenser för statsbyggnad och det internationella systemet idag. Tre forskningsfrågor står i fokus: (1) Hur såg under denna tidsperiod samspelet ut mellan framväxten av statens interna och externa suveränitet, uppbörd, professionella byråkrati och infrastrukturell kapacitet? Vilka aktörer och organiserade intressen understödde respektive motarbetade denna process? (2) Hur påverkades statens framväxt av geopolitisk konkurrens och krigföring samt spridningen av nya politiska teknologier? Och (3) vad blev konsekvenserna för det internationella politiska systemet, ifråga om vilken typ av stat som blev dominerande och vilka som erkändes som medlemmar av det? Forskningsprogrammet kommer att genomföras vid statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet, och syftar till att överbrygga skiljelinjen mellan internationell och jämförande politik samt mellan idé/begreppshistoria och empirisk statsvetenskap.