Politiska aktörer som utmanar demokratiska grunder har funnits ett tag. Ändå råder det oklarhet om vilket som är det rätta sättet att hantera dem. Ska vi utesluta antidemokrater och därigenom strida mot våra egna principer om lika inkludering och pluralism? Eller ska vi inkludera dem och låta våra demokratier stå tillbaka och gradvis urholkas?

Trots att det är brådskande har detta avgörande dilemma ännu ingen lösning. Demokratiteoretiker har hittills fokuserat på att rättfärdiga ”militant demokrati”, dvs bruket att utesluta antidemokrater. De har avfärdat strategier för tolerans, även om de senare är mer utbredda. De förbiser också så kallade sociala tillvägagångssätt som konfronterar antidemokrater genom att skrota de strukturella orättvisor som dessa aktörer exploaterar.

Syftet med detta projekt är att undersöka militant demokrati tillsammans med mindre studerade teorier om demokratiskt självförsvar som prioriterar tolerans respektive social integration. Det kastar ljus över de idéer och normativa argument som stöder dem, identifierar deras begreppsmässiga gränsdragningar, analyserar deras för- och nackdelar, deras kopplingar och kontraster.

Att uppskatta mångfalden av möjliga svar på demokratins utmanare kan utöka vår repertoar av resurser för att försvara demokrati. Genom att koppla dessa svar till olika uppfattningar om demokrati kommer projektet också att berika vår kunskap om vad demokrati är.